tisdag 22 mars 2011

Ett nytt litet liv!

I lördags mötte vi upp familjen Svensson på Andys lekland i Kristianstad för lite bus. Thea tyckte att det var supermysigt med en utflykt hela familjen! På kvällen sov hon hos Nonna och jag och älsklingen lagade en god middag och bara myste. När vi ätit klart och jag ska resa mig upp går vattnet, och oj så mycket fostervatten man har... Vi ringde till förlossningen och de ville att vi skulle komma in. Väl där så såg de att huvudet inte var fixerat och därför var jag tvungen att bli inlagd eftersom man riskerar att navelsträngen kläms fast. Sedan var det en enda lång väntan på värkar, att vara sängliggande är jättetråkigt. Varje gång jag klev upp för att gå på toa var jag tvungen att ringa på personal så de övervakade bäbisens hjärtljud........

Nu har hon äntligen hittat ut, vår nya lilla familjemedlem Tyra <3 Igår kl 14 föddes hon, 3270 gram och 48 cm lång. Värkarna startade redan på natten till igår och jag ringde till stackars Abbott som var hemma med Vida kl ett på natten. Sedan blev det en lååång smärtsam natt och förmiddag innan vi fick lämna avdelning 44 och komma ner till förlossningen. på avdelning 44 finns ingen lustgas och epidural... När vi äntligen kom ner till förlossningen gick akkt jättefort, vi kom dit kl 11 och kl 14 föddes Tyra...

Allt gick mycket lättare än förra gången när jag väl lyckats övertala den bestämda barnmorskan om att jag SKA ha epidural och JA, vi kommer att hinna det. Epiduralen tog mycket bättre denna gången och jag kunde nästan njuta av denna förlossningen och var faktiskt medveten om vad som hände på ett helt annat sätt än förra gången. Allting kändes mycket mer kontrollerat och lugnt!

När Tyra väl var ute så blev det pappa som fick ta hand om henne de första timmarna för navelsträngen brast och moderkakan fastnade i mig. Har aldrig någonsin upplevt sådan smärta och hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behöva göra det igen. Helt plötsligt började det att göra ont bak i svanken och smärtan bara ökade och ökade, ingen visste varför och jag bara tok-skrek. De kallade på narkosläkare och ville operera mig akut och så helt plötsligt sa det pang och allting kom ut. Precis som på film konstaterade min kära sambo...blod överallt och alla i rummet lika ckockade, vad hände?! Nåväl, nu är allting över och vi är så glada och tacksamma för att allting gått bra och för vår nya lilla familjemedlem.





Idag har en mycket stolt storasyster varit här och inspekterat sin nya lilla syster och resultatet blev att JA hon får följa med hem....

3 kommentarer:

  1. WOW !!! Gratulationer från södra Frankrike ;-)
    kram från Jenny

    SvaraRadera
  2. Vad otäckt med navelsträngen men tur att det gick bra.
    Stort grattis igen till söta tjejen!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket Anna och Jenny!

    Jenny, hur lever livet i Frankrike?

    SvaraRadera